Val
Idag är det en sådan där dag då jag funderar på att bli frisk.
Grejen är ju den att jag inte är underviktig, och allt jag vill är fortfarande att bli smal. Det är inte en helt enkel önskan att vilja svälta sig själv och samtidigt bli frisk. Jag kan inte få både och, så är det bara. Jag vill vara i dangerland (för att citera Wintergirls) och samtidigt leva i den friska världen.
Det hade varit lättare om jag var på en dödligt låg vikt, då hade jag valt tillfrisknande på direkten. Då hade folk förstått, haft medlidande. Jag skulle känna att det var okej att gå upp några kilon och fortfarande räknats som mager. Men så är inte läget, så ser inte min situation ut. Jag har diagnos ätstörning uns vilket innebär att jag kan ena dagen svälta och nästa dag äta som en gris. Jag är på en normal vikt och ser helt frisk ut (okej, jag ser jämt trött ut men vem gör inte det?).
Jag måste få smaka på hur det känns att vara smal innan jag kan bli frisk.
Kommentarer
❤Nathalie
Känner precis likadant!!!
❤Uriel
Ååh, exakt den känslan har jag!! Som att jag liksom inte "får" bli frisk än, ingen har kommenterat hur smal jag är, jag har inte spenderat en sommar med att vara smal än osv. Men så tänker jag på hur sucky mitt liv egentligen är när jag svälter. Jag kan ändå inte vara ute i fina klänningar för jag fryser och är yr och mår dåligt. Är det värt det, att sitta inne och frysa en hel sommar? Att inte kunna göra nåt man vill göra som smal, för att kroppen inte orkar med?
Svar:
josefineshemlighet.blogg.se
Allmänt
