bipolär, fet och ful

Jaha, nu är man femton. Ni behöver inte säga grattis, jag fyllde år för flera månader sen men eftersom jag är anonym vill jag inte ge ut det exakta datumet. Så förlåt. 

Under veckan som varit har släkten varit här, och tyvärr mina jobbiga kusiner. Förlåt för att jag verkar hjärtlös men jag avskyr dem, för att dem är barn. Barn är så äckliga. Jag städade allt de dem rört för att det känns äckligt. Jag gillar inte barn. Dessutom sa en utav ungjävlarna att min näsa var för stor, tack så himla mycket, min självkänsla är ju så jättehög så jag vill ju inte gå och skära upp den, nej,nej. Det finns inget jävligare än barn. 

 

Just nu är mamma jättearg på mig, för att min syster skriker. Jag är inte helt oskyldig, nej, jag sa bara åt mamma att jag inte ville prata just nu med henne eftersom min systers ångest var så hög. Ja du mamma, det är ju jättesmart att fråga vad jag gjort under dagen medan min syster gapar och gråter. Best moment ever. 

 

Idag har jag ätit för mycket också, och jag väger fortfarande 58 kilo. Fyfan för mig.