bipolär, fet och ful

Jag funderar på om jag ska gå hem, jag har matte (vilket jag ligger långt före alla andra i) och idrott (ångestångestångest) efter "lunchen". 

Förlåt för mitt osammanhängande babbel. 

Helgen har varit helt ok, åt för mycket igår men ärligt talat så bryr jag mig inte. Jag bryr mig inte om någonting länge, BOKSTAVLIGEN. Hade ett plan kraschat mitt framför ögonen på mig hade jag bara sagt "jaha" och gått vidare. Det är läskigt, men skönt på något sätt. Jag är bara ett tomt skal, det finns som inga känslor längre. 

 

Hur gick kemiprovet då? Mja, inte så bra. Vi har inte fått tillbaka det ännu, jag är säker på att jag är godkänd men kanske inte så mycket mer än så. Vi får se. 

 

Jag vet inte vad jag väger för tillfället, jag måste fixa en ny våg, min har gått sönder. Vetefan hur jag ska få tag i en ny, jag är femton år så det ser ju lite misstänksamt ut att gå och köpa en. Jag får lösa det på något sätt.

 

Imorgon är det måndag, usch. Vill inte, orkar inte, kan inte. Det är bara att fösöka överleva, det är ju det jag gör bäst. Jag lever inte, jag överlever bara. Knappt. 

Idag börjar jag vid halv tio, men jag slutar skolan sent så det är bara negativt enligt mig. Jag orkar verkligen inte. Jag måste skriva en tyskauppsats som jag knappt börjat på och kemiprovet har jag inte pluggat inför. Allt ska vara klart imorgon. Det är bara att inse att det är kört. Men jag orkar inte bry mig längre, jag orkar ingenting. Så fort jag kommer hem från skolan så går jag och lägger mig, jag sov från 17.00-20.30 igår och var vaken två timmar och sen somna jag igen. Jag sover på min fritid. Det är inte rättvist. Jag kan ju inte plugga eftersom jag sover på dagarna, och nej, det är inte bara att "försöka hålla sig vaken". Jag somnar bara, helt random. Tror det har att göra med atarxen men jag är inte säker. 

 

Jag åt frukost idag, två falu råg rut utan smör och pålägg. Det var gott ändå. 

Jag hade planerat att fasta hela dagen, men nu blev det inte så. Jag blev för hungrig så jag åt, nu ligger jag på drygt fyrahundra kilokalorier. Dagen har varit helt okej i stora drag. 

 

Jag vet inte hur jag ska klara skolan. Jag har knappt energi för att vara där och att plugga hemma är omöjligt. Jag har kemiprov på fredag men orkar jag plugga? Nej. 

 

Det är så svårt att lida av depression och samtidigt ha prestationsångest, det går liksom inte ihop. Min depression vill skita i skolan totalt men min ångest skriker att jag inte får misslyckas. Jag kan inte vinna. Jag har fattat det nu. 

 

Jag funderar om jag ska sätta på Nirvana (nirvana och kent är världens bästa band), bita ihop och plugga ändå. Nä. Jo. Okej. Det blir bra. 

 

Förstår ni vad jag skriver? Jag blir så trött av atarax att jag inte kan tänka. 

Minns ni förra året, då vi var ett gäng bloggare och vi kommenterade varandras bloggar hela tiden? Jag saknar det. Vars försvann alla? Såklart är det bra om ni blivit friska och gått vidare med era liv, men det har inte jag. Jag är fortfarande fastfrusen på samma plats. Jag är detsamma.

 

Jag tror jag måste gå och lägga mig. Min nya medicin gör mig alldeles konstig. 

Hej vänner,

jag har varit borta länge nu, men jag lever (vet inte om jag är glad över det). 

Ingenting har förändrats sen vi pratade sist. Jag är samma person. Jag äter atarax numera (ångestdämpande) men annars är allt detsamma. Jag fastar, går ner i vikt, blir glad, ger upp, hetsäter, går upp i vikt, mår dåligt och fastar igen. Vad ska jag säga? Det här är mitt liv. 

 

Idag var dagen helt ok, hade ångest hela förmiddagen men sen blev det bättre. Har inte ätit sen igår och jag betvivlar att jag kommer äta något idag. Jag lyssnar på musik, dricker cola noll och tittar igenom twitter (heter @setmyselfonfire där, jag varnar er dock, den är triggande). 

 

Idag har jag ätit för mycket. Jag har haft HK i skolan idag, vi gjorde pastasallad (läs: jag dog). Jag jobbar med en annan tjej på HK, vi kan kalla henne för A. 

 

"Asså du åt ju inget på lunchen ska du inte ta mer pastasallad, du tog ju typ ingenting!", utbrister A.

"Nja, jag är inte så hungri-", försöker jag svara men jag hinner inte ens avsluta meningen.

"Men nu ljuger du! Jag ser dig typ aldrig äta"

Jag blev så förbannad att jag tog en stor skopa av pastasalladen, tog en tugga och frågade;

"Är du nöjd nu?!"

Jag får ingen respons. 

 

FÖRBANNADE JÄVLA MÄNNISKA, vad jag äter eller inte äter har du inte med att göra. Jag skiter i din lunch, så då ska du också skita i min. Du har ett liv, bry dig inte om mitt. Du frågar mig inte om min kost för att du bryr dig, nej, du vill bara fråga för att du tycker jag är spännande. Varför är du så besatt av mig? Jävla stalker. Allt du vill åt är drama, din jävel. Du vill kunna säga att du visste om min hemlighet redan för början, men gumman, det nöjet tänker jag inte ge dig. Jag har mått dåligt sen jag var elva år och du kände mig inte ens då. Du vet inte ett piss om mig, min bakrund eller mitt jävla liv. För gumman, du vet inte det du inte vet.

Notera: Jag har antagligen överregerat men jag är arg, okej? 

Som ni märkt så har jag inte bloggat på länge. Sanningen är att jag skäms så mycket över mig själv.

 

Antingen så vräker jag i mig eller så svälter jag. Antingen så rullar jag mig fram eller så vinglar jag av yrsel. Folk måste ju tänka att jag har problem (haha). Fattar inte varför det ska vara så svårt att hitta ett mellanläge. 

 

Hur känns hunger? Ärligt talat så vet jag inte. Vad är normal hunger? Jag vet bara hur det är att känna sig tom. Är det så det känns? Känner alla sig tomma och ensammast i hela världen när dem är hungriga? 

 

Jag har så svårt att skilja på saker, rätt och fel. Jag blir som en ny människa varje dag fast jag fortfarande är tråkiga Josefine. Jag vet inte vem jag är.

 

Skolan har börjat. Det går bra hittills. Mina lärare vet om att jag mått dåligt. Men jag leker den lyckliga lilla flickan och alla verkar köpa det. Det är skrattretande att folk tror man är glad så länge man ler, för det är ju tydligen omöjligt att låsas le även om man går sönder inuti. Jag tycker det är lätt. Det är så barnsligt lätt att ljuga för dem som hellre tar en glad lögn än en svart sanning. Det är ju bättre att intala sig själv att allt är toppen än att försöka ta tag i den mörka sanningen. 

 

Dagen har varit sådär. Jag ville dö den här morgonen för att min hy är så äcklig och tänkte skippa skolan. Istället går jag dit i alla fall, målar på ett leende, gameface is on. Jag har insett att mitt liv är som ett spel och det enda sättet att vinna är att bluffa. Trots allt är inställningen jätteviktig för betygen och verkar man pessimistisk så är det omöjligt att få bra betyg (i min skola). Därför gynnar det mig mer att låsas som allt är bra för den sakens skull. För jag ska bli så bra att ingen kan säga något annat. Vad heter den där eleven som alltid får A och är sjukt fin? Jo, juste, det är ju Josefine. 

 

idag skyller jag ifrån mig, när jag tänker efter så inser jag att alla mina problem är orsakade av andra människor. varför finns det så många onda människor? har dem verkligen inget annat för sig än att rätta andra och håna dem för sina misstag? i denna värld ska man ju tydligen vara perfekt, men till och med då har alltid någon något att tillägga, något idiotiskt att säga, man kan inte vinna över dessa människor. man är alltid ett enda stort fel. dem vill helt enkelt få andra människor att känna sig illa till mods, känna sig värdelösa och oönskade av sin samtid. 

 

Förlåt för att jag inte bloggat på flera dagar, men grejen är att jag inte gör någonting. Inget alls. 

 

Jag håller mig till 600-800 kcal om dagen, väger 54 kg nu. Hoppas på mirakel att jag ska väga 50 kg innan skolan börjar, men det kommer inte hända, jag börjar skolan den 19 augusti. Det går inte, bara att acceptera. 

 

Jag lovar att jag kommer blogga mer när skolan börjar, jag kommer ha något att berätta om åtminstone. Jag ska vara duktig då. 

 

Jag ursäktar att det här inlägget inte blev så igenomtänkt och helt osammanhängande. 

Jag har mått helt okej, ätit under 800 kcal varje dag. Tyvärr tvingade mamma i mig all bran med mjölk och nu mår jag så illa och känner mig äcklig. Ingen mer mat idag.

 

Jag ska med råga på allt snart med familjen och storhandla, bläh.

Dem senaste dagarna har jag inte gjort så mycket, jag har liksom bara stirrat upp i taket känns det som. Mitt liv är så ointressant utan skolan, jag gör ju inget på dagarna. Jag vet inte vem jag är utan läxor, prov och uppsatser. 

 

Jag håller iaf på att städa i mitt rum, rensa ut lådor och sånt. Jag har en byrå med två små lådor samt fyra stora. Jag har organiserat så att jag har en låda för tidningar+cd-skivor, en annan för pengar+presentkort+plånbok+medmera, den första stora är för min sminkkollektion+hudvård, den andra stora lådan innehåller mina ritblock+pennor+saxar+medmera, den tredje är till för skolrelaterade saker (miniräknare,highlighters,anteckningsblock,blyertspennor,pärmar osv) och den fjärde och sista stora lådan har jag inte bestämt än vad som ska finnas där. Jag funderar på att ha dator och mobiltillbehör i den sista lådan. 

 

Men anyways, nu ska man väl fortsätta eller något. 

Idag har jag ätit 502 kcal, jag räknar numera via shapeupclub och det är så mycket enklare! Det är bara att söka efter vad man ätit och skriva hur många gram man ätit ut av det så kommer kalorierna upp. Jag har dessutom druckit drygt två liter vatten.

 

Men anyways, idag har jag mest myst och suttit framför datorn. Jag ska i kväll planera vad jag ska äta imorgon och jag ska gå till ica och köpa pennor, sudd, highlighters (inte sminkprodukten!), pärmar och annat jag behöver inför skolstarten. Highlighters används för att strycka under text, tex strycker man under ett viktigt årtal att komma ihåg eller viktiga meningar osv. 

 

Kram på er vänner!